när jag tittar på dig känns allting helt perfekt men när du tittar på mig vet jag inte vad jag ska säga.. det är därför allting blir så svårt! och när jag träffar dig så vänder du om och går. är det för du hatar mig eller? eller är du lika kär och inte klarar av det? hoppas jag någon gång kan förklara hur jag känner, att kunna se i dina ögon utan att du vänder.. men dagen kom och vi börja snacka på och jag tog numret till hans telefon och vi snacka rätt ofta och vi bestämde plats och vi träffades direkt. det fortsatte så i några veckor och för varje dag som gick fick jag mera känslor, till slut var jag bara tvungen att säga det " vet du vad? jag älskar dig ". att älska någon är det är faktiskt en svår grej, att älska någon är inte som att älska en vän. det märker du den dagen du blir förälskad. men till slut kommer du vara tvungen att lämna. lämna allt och bara skit i, ditt hjärta kommer göra ont men du bryr dig shi. efter allt gräl med varandra, vänder du ryggen till utan några tankar. till slut blev allting som det blev, du stack och lämnade mig, vad gjorde jag för fel? jag tager en ny kille, det hittar man varje dag men en sån som du finns nog inte kvar. nu har jag suttit här och skrivit ner poesi. att de blir vi är nog bara fantasi..

gammal bild.
tillhör inte texten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0